målet är att skapa en fristad. en liten positiv fristad för andra människor. en plats där fokusen är på vardagsglittrande saker som man helt enkelt blir glad av. en plats där man inte trycker ned varandra och snackar skit. en kick för att klara veckan kanske. shit, vad najs.

 

det är vad jag vill. jag vill peppa er alla läsare och få er att må så jävla bra. och såklart vara så där tokig, rolig och skön så att man bara måste le på smilgroparna. vad säger ni om det? vad skulle ni önska mer av i min blogg?

 

har ni någon gång funderat på det där med varför man ogillar människor man knappt känner? ofta är det faktiskt så att personen man ogillar är så pass lik en själv i personligheten att man blir omedvetet upprörd på grund av att personen tar ens plats. hänger ni med? jag är ju jag och i min lilla hjärna är jag den viktigaste och helt speciell.

 

men så kommer det någon som är så lik en själv att man blir rädd att den personen ska ta ens egen plats i gruppen. platsen som bara är min. när min konfledare tog upp detta fenomen för mig blev jag rätt chockad och höll inte alls med. men sedan tänkte jag efter och kom fram till att kanske stämmer det. i början av konfiramtionslägret tyckte jag att en tjej som hette emelie var så himla jobbig - och hon tyckte likadant om mig. det var förmodligen för att hon på många plan är himla lik mig. nu är vi supertajta. vi har flera gånger snackat om det där om att ta varandras plats och skrattat åt det. för det stämmer ju så bra. där fick ni lite kvällsdjuphet, vinterpussar!

 

jag känner mig ovanligt närvarande och levande för att vara en söndagkväll. imorgon börjar skolan igen och jag borde vara nedstämd och redan känna motvilligheten men det gör jag inte. det känns lite som att någon har slagit ett trollspö i huvudet på mig och att jag har vaknat till liv. det kan vara våren. det kan vara så att den äntligen är påväg. jag brukar bli sån här då. och jag älskar det. 

 

fick en kommentar för ett litet tag sedan där en tjej vid namn stina undrade: "vilka är det som kysser varandra? är det du och din pojkvän?"

jag kollade upp bilden och nu kan jag svara dig, och om någon annan har undrat! nej, det är inte jag och min pojkvän som kysser varandra - jag har nämligen inte någon pojkvän! personen på bilden är en sjukt kär vän som jag har konfirmerat mig med och vi är väldigt nära varandra, men inte mer. 

 

förövrigt vet jag inte om jag vill ha en pojkvän heller. jag har hört från många kompisar att det är väldigt mysigt men ibland kan det ju suga såklart. men jag tror inte att jag har blivit sådär riktigt djupt kär än. ni vet så där att det bara sprakar i hela kroppen konstant och att allt bara funkar. det har varit lite slingrigt och förvirrat kanske. men jag klagar inte! jag har fått uppleva mycket vackert och ibland har även jag fått en kärleksoverdose och det är ju bara för härligt. 

och jag har ju så mycket i livet redan. jag har de nära kompisarna, och de där människorna jag gärna vill lära känna bättre. jag har även scouterna och au:et som tar upp mycket av min lediga tid. sen har jag ju skolarbetet också! att ge bort den tiden till någon krävs att denna någon är otroligt glittrande värd. att jag tycker att den är underbar liksom. och givetvis att han tänker likadant om mig. så, jag väntar väl helt enkelt på den där fantastiska kärleken bara. känslosvallen. längtan. 

 

   

 

Att kyssas. Det kan vara en av de bästa sakerna som finns på jorden. Med någon som man själv tycker är rätt bra och så. Jag citerar Säkert: "Du är inte så fin men det är nåt med dig". Det är sånna man ska kyssa. Fast vet ni vad som är ännu bättre än själva kyssen? Det är sekunderna innan. När läpparna nästan nuddar varandra. Det finns tydligen ett How I met your mother avsnitt om detta fenomen och jag blev ombedd att kolla på det när jag sa sådär. Jag kollade, och de förstod mig precis. Sade precis som jag.